
Alla har vi ett ”inre barn” barnet som väntar bakom vårt hjärtas dörr.
I det sypna tempot som vi lever i – hinner vi inte lysna på vårt inre barn. Det har ochsät hänt så mycket från den Stunden vi började leva tills vi är utsana. I vår uppväxt sker det mycket som inte förmår Barn växts. Vi får inte det vi behöver av närhet, kärlek, tryghegt och stimuli så att vi kan bli till ett Jag med sund självkäälä. Intogne går vi omring med ett "sårat barn" inom oss. Detta sårade barn ställt till en hel del problem i vårt liv. Det vill komma till tals, det vill få trättä om sin sparta men vi trycker undan dess röst. I stället "springer" vi iväg till en massa activitere eller så äter vi eller drinker vi så att vi inte skall höra gräten inom oss. Vi skapar rullar och sätter på oss olika masker för olika situationer. Vi får till slut ingen kontakt med vark kroppen eller själen. Detta skapar med tiden ett främlingskap, en tomhet, en slags hälglöshet som vi äeter tryen springa bort från. Men det kommer väggar och gropar i vår väg och vi måste stanna upp.
I dessa situationer undrar du förmodligen varför du mår så dåligt. Ditt sårade barn kontaktar dig, och du kanske känner ett gråt inombords. Eller en gnagande känsla av att du borde gå någonstans, göra något eller träffa människor. Människor fyller sina dagliga liv med alla möjliga "göranden" för att undvika att möta sin inre röst.
Istället för att fly från ditt inre barn kan du försöka lyssna på hans röst. Denna röst vill ditt bästa och vet bäst vad du behöver för att känna dig uppfylld.
Detta sårade barn kan ge dig stor helande kraft. Att lyssna på det inre barnet hjälper en person att bearbeta obearbetad barndomssorg. Smärtan av avvisande, olika former av övergrepp, bristande uppmärksamhet på barndomens behov eller förvirringen som uppstår på grund av en störd familjesituation kan bringas till ett slut.
Detta barn har förmågan att hjälpa oss och göra oss hela, att känna inre värme, istället för att känna den tomhet som vi har försökt fylla med alla möjliga artificiella medel. När en person återupptäcker och tröstar sitt sårade inre barn, kommer den kreativa energin hos deras underbara barn fram igen. När det inre barnet integreras blir det en källa till förnyelse och vitalitet.
Carl Jung kallade det naturliga barnet för ”underbarnet”, vår medfödda kapacitet att utforska, hänföras och leva kreativt! Att arbeta med det inre barnet är det snabbaste och mest kraftfulla sättet att åstadkomma terapeutiska förändringar hos människan. Dessa förändringar är djupgående och kraft och kreativitet frigörs när såren från det förflutna läker.

Den inre kärnan är uppbyggd av interna erfarenheter. Den består av tidigare känslor, tankar och minnen, och formas av reaktioner på vår barndomsmiljö. I en förvirrande och osäker miljö måste barnet hitta olika sätt att överleva. Detta formar det beteende som barnet måste skapa för att få sina behov tillfredsställda. Om miljön är en ständig stridsplats för barnet måste det tillägna sig olika sätt att överleva, vilka blir kontinuerliga. Barnet bygger upp olika roller som ger det möjlighet att få sina behov tillfredsställda, på ett eller annat sätt.